Sida 303
andra akten.
303
tegelmark. Hennes morbror! Hans systerdotter! wigilandër (till Wilhelmina). Låt oss hålla i med vårt Upsala!
barkmeijer. Tycker du att det är passande att rymma från en stad, der du blifvit född, för att resa med en så'n der äfventyrare? Du har satt hela mitt hus i vanrykte, men dit ska du igen, för att skämmas inför alla. ' Det ska bli ditt straff", kom ihåg det!
Wilhelmina. Goda morbror! Jag har bittert ångrat mitt fel! Jag har inte haft ett enda lugnt ögonblick sedan jag lemnade morbrors hus, der jag var så lycklig. Också for jag i morse från Stockholm och är nu i Upsala hos morbror igen, för att aldrig mera lemna min goda, min älskade morbror!
barkmeijer. Säger du, att du är hemma hos mig? Ar det för att resa ginvägen till Upsala som du far till Vesterås först?
tegelmark. Nu börjar han på med sitt Vesterås igen. Wilhelmina (smeker Barkmeijer). Söta morbror! Jag begriper inte hvad morbror menar! Vi ä' ju i Upsala allesammans, och morbror ska förlåta mig, det vet jag; är det inte så?
barkmeijer. Qvinna! Är du rosenrasande? Kallar du det här för Upsala?
Wilhelmina. Ja, söta morbror, så framt inte sta'n fått något annat namn se'n jag reste derifrån.
wigilandër. Herr rådman behagar skämta med oss; nog vet herr rådman så väl som vi att vi ä' i Upsala.
tegelmark. Herr rådman måtte vara bra lurfvig på aftonqvisten, efter han tror sig vara i Vesterås.
barkmeijer (skrikande). Menniskor, är jag i Upsala? alla (skrikande). Ja!
wigilandër. De flesta rösterna gälla! (Aska och regn höras utanför.)
Tionde scenen.1
DE FÖRRE. KORK. KRISTINE. KNÄCKSELL.
kork. Det var ett Herrans väder vi fått i en hast! Det blixtrar så man kan bli blind. — Men jag hör att min måg ska vara anländ.
Källa: Project Runeberg ·
