Sida 364
364
i.äkaken.
han.
Den tjensten nog jag skall försvara, Men med ett vilkor ock för dig: Ditt hjerta måste fullmakt vara På denna tjenst du ger åt mig.
båda.
Om kärlek är den sköna våren, Är trohet sol'n, som lifvar den. Om våren blommar ut med åren, Står sol'n dock qvar. och lyser än.
(Efter duettens slut höres från danssalen en fransäs upp-spelas, hvarefter kavaljererna föra ut sina damer och äfven de öfriga småningom följa efter, utom Hillman och Hildegard, som sakta, ehuru med synbar häftighet, tala med hvarandra. Fruarna vid spelbordet stiga äfven upp och gå ut. Fransosen spelas.)
femte gästen (uppstigande från spelbordet). Tusan måtte spela med fruntimmer! Här har jag nu setat i tre timmar och dunkat med rundstyckes vira, och ändå gå de sin väg utan att betala. Hade jag varit så klok och stannat qvar på Stora sällskapet i afton, så hade man kunnat få sig en liten oskyldig vira på sexton skilling. (Ser på klockan.) Det lär vara supédags nu. Det blir väl som vanligt à-la-daube på gås att börja med, och kalkon på slutet. Längre sträcker sig inte den svenska kokkonsten. Vårt kära fädernesland ligger nu efter i allt! (Går.)
Andra scenen.
HILLMAN. HILDEGARD. Derefter RUDORF och LOVANDER.
hillman. Ja, Hildegard, du måste höra mig ett enda ögonblick!
Hildegard. Var så god och predika fort, för fransäsen har redan börjat, och lifmedikus Lovander springer säkert genom hela våningen och letar efter mig.
hillman. Jag tänker inte länge pröfva ditt tålamod.
lovander (/' fonddörren). Der har jag ändtligen min dam.
Källa: Project Runeberg ·
