Sida 366
366
läkark.v.
är glad, lida när du lider! — Och nu lef väl! l.ef väl för alltid! (Går.)
Hildegard (djupt upprörd, sträcker armarna efter Hillman). Theodor! (Hillman vänder sig om och stanvar. Hildegard vänder sig ifrån honom.) Nej, nej, ingen förödmjukelse! (Hillman går, och dansmusiken upphör kort derefter.)
Tredje scenen.
DE FÖRRE (utom Hillman).
rudorf (skyndar sig fram, jemte Lovander). Triumf, Plildegard! Bojan är bruten, som skulle hafva klämt dig till döds!
lovander. Jag anhåller att få betyga min glädje öfver en händelse, som — som — —
rudorf. Men —(afsides) det var en himlens ingifvelse! (Högt.) Men har du beräknat följderna af detta oväntade steg? Redan denna afton skola dina skadelystna vänner säga och hela Stockholm i morgon efter dem upprepa, att den sköna, den rika, den stolta Hildegard Möllner fått korgen i present på sin nittonde födelsedag.
Hildegard. Jag? Nej, aldrig! Jag bli ett föremål för allas anmärkningar och förakt! — Sådan var då din kärlek, Hillman! — Nej, aldrig! Såsom jag sliter denna ring från mitt finger, så vare alla band slitna mellan honom och mig! (Drar af sig föilofningsringen och kastar den utåt golfvet.) Ö, du himmelens Gud! Hvad ondt har jag då gjort, för att så rysligt behandlas? (Utbrister i tårar.)
rudorf. Jag skulle önska, att hela Stockholm varit vittne till denna kraftfulla handling; men tyvärr är det blott vi som sett och känna den. Men, Hildegard, det finnes ett medel, hvarigenom segern för honom, som nyss triumferande aflägsnat sig, kan förvandlas till det fullkomligaste nederlag.
Hildegard (fattar häftigt Rudorfs hand). Ett medel, säger du! Hvilket medel!
rudorf. En stolt qvinna kan såras, men hon kan också hämnas. När drottningarna Elisabeth och Kristina märkte, att deras gamla älsklingar kallnat, skickades de på ögonblicket ginvägen till himmelen, för att icke kunna skryta med sina triumfer på jorden, och i samma ögonblick den förre
Källa: Project Runeberg ·
