Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 146
Originalsida 146
Originalsida 146
Originalsida 147
146–147

Sida 146

146 EN TRAPPA UPP OCH Pa NEDRE huTTEN.

Har man väl nå'nsin hört något sådant förr?

kattklo (på andra sidan, lika). Hvart skall det taga vägen, när småfolk kan tillåta sig sådant?

kravel. En oförskämdhet utan like!

kattklo. De anse rikt och förnämt folk för sina likar.

kravel (jör sig sjelf). Påstå att huset Rikson är på obestånd, sjelfva grundpelarn för mina operationer. (Stiger upp, afsides.) Ha! Det vore förfärligt!

kattklo (betraktar honom). Hvad fattas svärfar?

kravel (med tvunget skratt). Mig? Ingenting. — (Afsides.) jag kan inte qväfva min oro . . . (Musik höres från nästa rum. Högt.) Nå, min kära måg, nu börjas balen. Vi uppskjuta affärerna tills i morgon.

kattklo. Rätt så, ja!

kravel. Det är redan en mängd främmande i salongen . . . bjud upp min dotter.

kattklo (tagerpå sina handskar). Aha! Galoppen 1 Det är min favoritdans. (Han går ut dansande. Kravel går at med orolig uppsyn.)

Källa: Project Runeberg ·