Sida 168
168 EN TRAPPA UPP OCH Pa NEDRE huTTEN.
ökman (höjer tonen). Nej, det är inte för mycket att jag vill ha mina pengar; det vill säga min kusins pengar.
kravel. Din kusin får infinna sig sjelf.
ökman. Jag är hans ombud. —• Kommerserådet måste betala dem till mig.
kravel. Hvad säger du, slyngel?
ökman. Kalla mig inte slyngel, herre, utan betala mig mina två tusen riksdaler.
kravel. Lemna mig på ögonblicket!
ökman (otåligt). För att kanske sedan få tio procent i utdelning, medan herrn lefver som rika mannen på en annan ort.
kravel. Olycklige! (Hejdar sig.) Gå — eller kör jag ut dig!
ökman (fräckt). Som min husbonde har herrn rättighet dertill; men inte som min gäldenär — jag stannar qvar för att bevaka min rätt. — Det behöfdes blott att man skaffade bort alla lösören, så . . .
kravel (tager en käpp, som står till höger om kaminen). Ut, din usling!
ökman (tager sin tillflykt bakom en länstol). Det är inte med spanskt rör man betalar sina kreditorer.
kravel. Finns här då ingen som kan kasta honom utför trapporna ?
Källa: Project Runeberg ·
