Sida 170
170 EN TKAPPA UPP OCIi PA NEDRE BOTTEN.
Af förlusters grymma skara,' Han ej mer kan vara Som förut han var. Denne djerfve hota vågar Son: förut så etc. På sina ögon af mig sin lön han har.
ökman.
Blott förlust och oförrätter Öka sig till tusental, När man är så dum och sätter Foten i den rikes sal. När att fordra mitt jag vågar, Han genast till käppen tar. Snart från hus och hem han tågar,
Mitt mynt med sig tar. Bör det icke rysligt vara, Att allt som man kunnat spara
Med så mycken fara, Bort med vinden far. Men om mitt jag fordra vågar, Han genast till etc. För mina ögon mitt mynt han med sig tar.
(Fredrik skjuter Ökman ut genom dörren titi venster och går sedan ut genom dörren till höger.)
k havel (ensam). Hvad kan man egentligen vänta af sådant folkr Hvad hafva de väl för begrepp om heder och erkänsla? För dem äro egennyttan och penningen allt. . . lyckligtvis finns det andra. .
Källa: Project Runeberg ·
