Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 194
Originalsida 194
Originalsida 194
Originalsida 195
194–195

Sida 194

194

e3s trappa upp och på nedre botten.

ökman. Jag hr en fordrings-egare . . . och när man förlorar frukten af sitt nit och sina besparingar . . .

noach (håller fast Wadd och skriker hårdare än han). Tvista inte med honom, svåger. En filosof bör aldrig förifra sig.

fredrik och de andre. Tig

då, för fan i väld 1 Vräk ut honom 1 Ut med honom, den skurken!

vaktmästaren (till alla).

Stilla er, mina herrar! Tyst I (Starkare, med tosslig stämma.) Tyst då, för fan i våld!

(Oväsendet upphör; alla sätta sig åter.)

kattklo (gör sig lös). Släpp mig då, fördömda karl! Om ! fem minuter skall jag vara här.

Adolf (visar på gatan). Jag väntar er der utanför porten 1 Hoppas inte att undslippa mig ... jag går inte från stället, och nekar ni att slåss, så örfilar jag opp er midt på öppna gatan.

(Katharina synes till venster och hör de sista orden.)

kattklo. Tror ni jag fruktar för er! (Afsides.) Fort härifrån ! (Han stiger uppför trappan. Adolf går ut genom porten, sedan han hotat honom med fingret.)

katharina. Hvad hör jag? Ack, min Gud, de vilja slåss 1 — Adolf!. . . Hvar är då morbror?

På en gång.

Källa: Project Runeberg ·