Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 198
Originalsida 198
Originalsida 198
Originalsida 199
198–199

Sida 198

198

e3s trappa upp och på nedre botten.

kattklo (ensam, stiger upp). Jag kan inte stanna qvar här längre . . . Kravel blänger pä mig som en tjur pä en kött-månglare. — Det värsta blir att komma ut, ty den skurken väntar mig nere vid porten. (Ser ut genom fönstret till venster om kaminen.) Ja, han står der på post och kikar upp åt fönstret. — Med duellen har det väl ingen fara —- sådana romangriller skrattar jag åt. Det är för gammalmodigt, det der spektaklet; men näfvarna

— de äro alltid moderna. Den besten ser ut att vara bra stark för sin ålder. (Han lutar sig utåt, i det han lyfter upp en flik af gardinen.)

Sjette scenen.

KATTKLO. ÖKMAN (inkommer åter hastigt till höger och stänger igen dörren — han är blek och ser förstörd ut).

ökman (utan att se Kattklo, I afsides). Det är en riktig sammangaddning emot mig i trappan! Fredrik och de andra tänka prygla mig när jag går ut.

kattklo. Ah! Han såg mig

— han ger mig tecken — mjuka tjenare!

ökman (för sig sjelf, på framscenen). Ja, sade de, så snart han kommer ner, skall han få smaka sopqvasten och dam-

Källa: Project Runeberg ·