Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 203
Originalsida 203
Originalsida 202
Originalsida 203
202–203

Sida 203

tredje akten".

203

katharina (inkommer bestört). Adolf! Ack! Vi få kanske aldrig se honom mer!

noach (vänder sig om orolig). Hä! Hvarför det?

katharina. Han skall slåss nu på förmiddagen.

noach (häftigt). Slåss? Med hvem då?

katharina. Med den der narren der uppe.

noach. Den der baron! För tunnor tusan! — Det kan bli ett vackert spektakel! Min systerson är som att tända eld i krut och kan göra sig olycklig . . . Det är derför tid på att förekomma honom på ett fasilare sätt. Jag har lust att sjelf slå armar och ben af herr baronen, så slipper min stackars Adolf förifra sig. Han är ännu deruppe. — Se här komma karlar för att hjelpa oss med flyttningen — vänta bara, låt mig hållas. (Tvä bärare inträda, kommande från venster, och bära stolar, qvastar m. m.)

(Ökman, klädd som Kattklo, går först öfver scenen, i det han kommer från venster.)

ökman (hemlighetsfullt). Den här rocken passar mig förträffligt. — De vänta mig vid kökstrappan . . . för mera säker-• het går jag stora trappan. (Han går ut ät höger.)

noach (talar sakta till bärarne, som beväpna sig med påkar). Gossar! Ni förstår mig väl.., det är för en väns

Källa: Project Runeberg ·