Sida 217
akten.
217
kattklo. Det är tvärtom jag som behöfver reparation; se på mina kläder bara!
(Adolf vill draga honom med sig)
wadd (ropar). Sluta då, olycklige! Du stryper eljest din egen farbror!
(Nästan tillsammans.)
Adolf (studsar). Min farbror!
noach och katharina. Han! kattklo (bestört). Jag. wadd. Ja, han är er brors son.
adolf. Huru? kattklo (betagen). Hvad ? Den der pojkbytingen!
wadd (lifligt och med glädje). Han anförtroddes åt min hustru, Charlotte Malt... se här bevis derpå. (Ger honom ett papper.) Och testamentet som baron glömt qvar i sin frack . . . som skänker honom åter alla hans egendomar . . . Ja, de stryka barons näsa förbi. . . Testamentet är redan i vederbörandes händer.
noach (slår på sina knän). Väl speladt! Bravo! (Han går åt venster och intager der platsen N:o i.)
katharina (omfamnar Adolf). Min kusin!
kattklo (som läst papperet). Det är min själ sannt! Således är också jag ruinerad!
adolf (obetänksamt). Men är det inte en dröm ?
Källa: Project Runeberg ·
