Sida 223
tredje akten.
uppåt scenen och spraka sinsemellan.)
adolf (till Kattklo). Jag vill att alla skola bli lyckliga!
kattklo. För min del sätter jag mig inte deremot.
adolf (till Katharina). Min lilla kusin! (Till Wadd.) Och ni, min far, skall aldrig mera lemna oss.
wadd.' Vi skola råkas alla dagar ... ty jag fortsätter min rörelse.
katharina. Ja, jag tycker mycket mer om vår gamla boning.
noach (småler åt henne, i inbilsk tan). Det finns inte mer i än en kammare för de båda makarne.
wadd. Vi skola arbeta som förr... lägga oss till en ny elegant skräddarverkstad och hänga ut en sk)'lt, med bokstäfver fyra gånger så stora som herr Åberghs.
noach (stöter till honom med armbågen). Och emellanåt smörja vi kräset deruppe (visar på Adolf); han skall nog bjuda oss, han; jag känner hans hjerta.
kattklo (kommer till höga mellan Wadd och Noach). Att börja med så gör mig en ny klädning; ty jag behöfver den verkligen, eller hur? (Visar på sina kläder.)
wadd (tager beställsamt mått af honom). Strax, herr baron! (Tili Noach, som hf ter upp
Källa: Project Runeberg ·
