Sida 231
Kö Esta akten.
231
fru kastanie. Kom litet närmare, mitt barn — du behöfver inte betala gräddkannan, du slipper det, min flicka,
(glömmer sig och talar hårdt) fastän du borde det med rätta; (iäter sin milda röst) nej, du bör inte vara ledsen längre — jag är ju den beskedligaste matmoder, det borde du känna.
LisETT (afsides, tagande sig på örat). Ja, nog känner jag det alltid.
fru kastanie. Jag är ju mild och tålmodig som en engel?
LisETT (afsides). Med b framför.
fru kastanie. Nå, hvarför svarar du inte, min snälla Lisett? Ser du, det kan lätt hända,_ att den bästa menniska förifrar sig ibland och fäller något hårdt ord; men då bör man alltid låta det gå in genom det ena örat och ut genom det andra.
lisett. Ja, när frun säger något, så gör jag det också; men ska örfilarna gå samma väg, så kan jag hitta på fä örsprång, och det är inte det bästa.
fru kastanie. Se så nu, Lisett, vi äro ju goda vänner igen. — Nå, hur tycker du att jag ser ut i dag? Har du sett någon, som har så fina och mjuka händer som jag?
lisett. Fina och mjuka — åh ja, söta fru, på afstånd så —
fru kastanie (ond). På afstånd, sa' du! — Än på nära håll då? (Nyper Lisett i armen.) Har jag inte mjuka händer, min söta vän?
lisett (gråtande). Aj då! Hvad har jag nu gjort för ondt igen? — Jo, mycket fina och mjuka, söta fru. (Går ut.)
Fjerde scenen.
FRU KASTANIE (allena).
Jag har inte på länge varit så nöjd med mig sjelf som i dag — (Läser i tidningen.) »Af en bildad och vårdad uppfostran.» — Det gläder mig verkligen att äfven i den vägen kunna gå honom till mötes — den som i femton ■ år hållit pension, måtte väl, om någon, vara bildad. Aldrig skall i vårt hus behöfvas någon guvernant, det är säkert, det. — Som sagdt är — milt beslut är fattadt: jag skrifver svar,
Källa: Project Runeberg ·
