Sida 257
andra akten.
257
går i mitt inre. Nå nå, det är också den vigtigaste dagen i mitt lif| Mitt förra giftermål var allenast ett konvenansparti — någon harmoni mellan mig och min förra man existerade också aldrig, åtminstone så länge han lefde. Nu deremot hyser jag verkligen en inre mäktig böjelse. — Jag undrar hvar hans egendom är belägen — Sörmland är mitt favoritland — der måste det vara, och vid en vacker sjö. Min stackars ensling torde vara något rå och obildad, men det skall bli mitt ljufva åliggande att sätta fason på honom. Men hvad han dröjer! -— Så är det alltid med karlarne
— de äro alltid tröga då det gäller att gå sin egen lycka till mötes. Ack, jag skall bereda honom ett haf af sällhet!
Sjunde scenen.
FRU KASTANIE d. ä'. BLACKSTADIUS (med hatten nedtryckt öfver ansigtet).
fru kastanie. Ack, der är han! Fort med signalen! (Hostar tre gånger.)
blackstadius. Jag känner igen hennes hosta; jag måste väl svara på samma språk. (Börjar hosta, men faller deri på allvar.)
fru kastanie (afsides). Han är ifrig, det hörs tydligt.
— Ack, den älskvärda menniskan!
blackstadius (afsides). Jag hostar lungsot på mej för den ugglans skull.
fru kastanie (som förr). Nu gäller det att visa sig i den älskvärdaste dager!
blackstadius (som förr). Jag skall ge dej för att fria efter annons, jag — alldeles. (De närma sig hvarandra.)
fru kastanie. Min herre! Är det den väntade älskvärde enslingen jag har framför mig?
blackstadius (förställer rösten). Ja, jag är den väntade älskvärde enslingen.
fru kastanie. Jag ber er tro, min herre, att jag ej utan att rodna tagit detta alltför vågade steg.
blackstadius. Rodna — det är vackert, det, min nådiga.
fru kastanie. Men den lugna värdigheten i er gestalt — blackstadius (afsides). Alldeles ja!
Teaterxtycken. i. 17
Källa: Project Runeberg ·
