Sida 259
andra akten.
259
fru kastanie. Som förstår att, i förening med egen tillfredsställelse, bereda andras lycka. — Min herre synes sjelf vara vid stadgad ålder?
blackstadius. Jag har mina några och femtio år på nacken.
fru kastanie. Det är mannens skönaste och kraftfullaste ålder.
blackstadius (afsides). Ja, i dag, men i går var det inte så — ingalunda! (Högt.) Om förlåtelse, min fru, frun har inga andra friare?
fru kastanie. Jag kan inte neka dertill. Ett fruntimmer som jag måste helt naturligt vara kringhvärfd på alla sidor af tillbedjare, men —
blackstadius. Men ingen har rönt ringaste framgång, menar frun. — Man påstår likväl, att en mycket aktad och mycket lärd man, en filosofie magister med det kända namnet Bläckstadius •—
fru kastanie (förvånad). Magister Bläckstadius! (Afsides.) Skulle han känna mej! Hur kan han det? (Högt.) Om min herre känner den person, hvarom fråga är, så torde det äfven vara bekant, att en större narr säkert inte finns på jorden — en löjlig persedel, som jag af pur barmhertighet låtit gå hemma hos mig och undervisa elever för bara maten.
blackstadius (afsides). Kors så'n osanning. Jag har inte på år och dag der i huset fått så mycket som en sillnacke en gång. (Tager af sig hatten och fäller ner kappkragen.) Säg mig, min fru, när spisade jag hos er sist?
fru kastanie (öfverraskad, far bestört tillbaka). Magister Bläckstadius!
blackstadius. Kallar frun det här för Halmstadlax? fru kastanie. Och det är ni som vågat! blackstadius. Nå, hvad tycker frun om den väntade älskvärda enslingen? Ar han inte skön? Är hans landtegendom inte vacker? Och det sköna laxfisket se'n? Ha-ha-ha! Alldeles, alldeles.
fru kastanie. Säg mej, om det ges någon stupidare menniska än ni?
bläckstadius. Jag, med den lugna värdigheten i min gestalt!
fru kastanie. Någon större stackare än ni?
Källa: Project Runeberg ·
