Teaterstycken 1

andra akten.

289

ångbåten. En skön uppfinning, de der ångbåtarna! Jag funderar natt och dag, hur det kommer till, att ångbåten kan gå. Nog förstår jag mig på skoflarna, och röken har jag i mitt hufvud; men det enda jag inte begriper, är den fördömda mekaniken. (T/7/ Kristine.) Hör du, Kristine, hvarför begagnas det hästkrafter på en ångbåt, och inte något annat?

kristine. Pappa, det är ju klart, att — — kork. Tig, det är inte klart! (Till Knäcksell.) Begriper du, ditt pundhufvud, hvad som menas med den archinesiska skrufven ?

knäckseli,. Skulle det kanske vara någon ny slags korkskruf?

kork. Tig, menniska! Du sa' det der med en viss ironi, tyckte jag, var det ironi?

knäcksell. Nej, det var det visst inte. kork. Det var också ditt bästa råd! (Går af och an och funderar.) Dö måste de; det är grymt, men kan inte hjelpas! Men det är tupparnas eget fel. Hvarför ska de också gala så förbannadt, de galningarna! . . . Hela Vesterås hvilar på min nacke; man pratar om att en kung har många bekymmer; men hvad är det mot en rådman i Vesterås? Om jag inte hade så mycket att göra, så skulle ni få se hvad jag skulle göra.

Sång N:o 6.

Mel.: »Fader Movitz, bror» Fredin. Epistl.).

Jag är rådman, jag: Både natt och dag Jag tolkar Sveriges lag. Vid min källardisk Ar jag rask och frisk Och på rådstun är jag just en fuler fisk. Om jag ej fanns, den rådstun var Ett stop, som inte något öra har.

Jag är rådman, jag etc. etc.

(Går.)

Teaterstycken. I.

19