Sida 295
andra akten.
295
(Rusar fram till Knäcksell och slår honom i ryggen med gitarren.) Jag ska lara dig musik, jag!
knäcksell. Herre, det ska herrn inte ha gjort för inte! kristine. Knäcksell!
Fjerde scenen.
DE FÖRRE. WILHELMINA.
Wilhelmina. Nä, ändtligen träffade jag herrarne! Det är mycket artigt att springa ifrän ett ensamt fruntimmer? kristine. Ett främmande fruntimmer! wigilandër (till Kristine). Jag ber allra ödmjukast om förlåtelse. — Jag får den äran presentera — min fru — grosshandlar Wigilanders fru, hon och ingen annan. (Till Wilhelmina.) Kom ihåg, att Vesterås i dag är detsamma som Upsala.
knäcksell (afsides). Rätt som det är ha vi väl hela ångbåten här!
kristine. Vi glömma bjuda herrskapet förfriskningar. Herr Knäcksell kan laga herrarnes rum i ordning, medan frun är så god och stiger in till mig. Pappa kommer snart hem.
Wilhelmina. Jag får på det högsta tacka, bara vi inte gör herrskapet något besvär.
wigilandër (till Wilhelmina). Glöm för all del inte, att brukspatron Tegelmark här i huset går och gäller för fabrikör Appellind.
Wilhelmina. Hur ska jag förstå det? wigilandër. Du ska inte förstå det, min vän; men så är det emellertid.
kristine. Vi hade i dag väntat ett annat fruntimmer, som i herrarnes sällskap skulle komma med ångbåten, fru Winger; vi väntade henne i sällskap med fabrikörn.
wigilandër Ja, det var sannt, det; men hon mådde inte bra, och derför så . . . Mamsell kan inte tro, hvad det är sjukt i Stockholm!
kristine (till Wilhelmina). Var så god! (Öppnar ena sidodöiren, dit hon går in med Wilhelmina.)
Källa: Project Runeberg ·
