Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 372
Originalsida 372
Originalsida 372
Originalsida 373
372–373

Sida 372

372

LÄK ABEN.

rudorf. Jo, men jag har stämt möte här pä torget med Schalén — vi skulle följas åt.

hillman. Han har ju redan gått — jag tog nyss afsked af honom.

rudorf. Så var det någon annan då — god natt I

(Hillman betraktar honom en stund mycket uppmärksamt och aflägsnar sig.)

Nionde scenen.

RUDORF (ensam).

O, att en välvillig nattens ande i detta ögonblick klöf den stjernklara himmeln och med sin svarta vinge i ett enda tag sopade bort hela denna sträcka af gator och byggnader, så att man på den öde platsen fick stå och skratta åt det försvinnande narrverketl — (Går fram och tillbaka.) Von Döhlen 1 — Han! — Det var då aningen om ett stundande olycksöde som vid blotta åsynen af honom på en gång tände tusende lågor i mitt inre! — — Kratern är färdig. . . den kan icke släckas på vanligt sätt. (Går liksom han forskade efter någon.) Han dröjer bra länge . .. han visste likväl att jag hade mycket angeläget att säga honom . . . visste han det angelägnaste, vid Gud, han då kom. — Det var jag som satte kärnan, som vårdade den uppväxande telningen — egde då inte jag rätt till dess blommor och blifvande frukt? — Då kommer en annan, rycker den opp med roten och förstör i ett enda ögonblick mitt sköna verk! — — Djupt satt roten i mitt bröst... antingen måste jag förblöda eller någon annan! — Tyst! — Jag tyckte det prasslade i träden derborta — skulle det ändtligen vara han? — (Drager stiletten ur käppen, hvilken senare han ställer mot ett träd) Det är inte mig blott jag har att hämnas . . . han, som nyss gick härifrån, var den ende som menat mig väl. . . Hillman! Din hämd är i goda händer 1 — Ett mord?... Hvad kallas det då att mörda en menniskas hela framtid, att i ett enda slag tillintetgöra sjelfva möjligheten för henne att lyfta sig ur gruset och blifva en man! — Ett mordl Ja, låge det än mångdubblad fasa och förbannelse i detta ord, jag skulle hellre bära hela dess tyngd än denne in-bilske narrs hånleende, när han en gång fått veta, att det är mig han har att tacka för sin lycka.--Ah, der är han!

Källa: Project Runeberg ·