Sida 397
första aktkn.
397
Tredje scenen.
DE FÖRRE. THOMAS (inrusar med söndeirifven krage).
kummellund. Hvad vill det säga? Hur ser du ut, din slyngel?
Thomas (gråtande). Jag har fått så ohyggligt med stryk och det för herr stafsmajorns skull.
kummellund. Det var bra; men hur understår du dej att rifva sönder dina kläder? Hvarför tog du inte af dig fracken förut?
thomas. Skulle jag ta af mig fracken förut? Det sved nog ändå, tyckte jag.
kummellund. Hvem är det som slagit dig? thomas (alltid med gråten i halsen). Grefven, som bor här oppe, har en lång drasut till betjent, som, när jag bär det här librät på mej, alltid är så ovettig, så att det är synd och skam deråt.
kummellund. Nå, än se'n då?
thomas. Jag träffa'n nyss i trappan, och då öfverföll han mej och sa': Är det inte nedrigt, sa' han, att den der göken ska sätta librä på sina drängar! kummellund. Den spetsbofven!
thomas. Då sa' jag: Herrn behöfver inte kalla min husbonde för kuku, han må för resten vara hur dan som helst, sa' jag.
kummellund. Har man nå'nsin sett på maken! thomas. Så sa' jag se'n: Min husbonde är så god som herrns, sa' jag — min husbonde är stafsmajor, han är riddare tillika och har ordnar och band, sa' jag.
kummellund. Det var förståndigt sagdt, min gosse — -nu, hvad svarade han då?
thomas. Är det inte rysligt, sa' han, att de ska sätta ordnar och band på en så'n der sillstrypare, sa' han.
kummellund (tager betjenten i halsen). Jag ska strypa jag- — Nå, hvad sa' du om det? thomas. Om det sa' jag ingenting; men sedan rusade han på mej som en tigerkatt och klöste ögona ur mej, så jag ser ut så jag kan skämmas ögona ur mej; men nu är jag förargad — jag säger opp min tjenst — jag har alldeles för liten lön, tycker jag.
Källa: Project Runeberg ·
