Sida 405
första akten.
405
grannskapet ha vi Komötet — det kunde just svärfar hyra till sommarnöje.
kummellund. Sju famnar ved gå åt för året, som inköpta och hemkörda gå till sjuttio riksdaler banko; summa summarum trehundrasjuttio samma mynt.
westerqvist. Hvad ska jag med ved att göra, när jag inte tänker elda? Tror ni att jag vill osa ihjäl mig med hustru och barn?
kummellund. Kryddsaker och specerier — westerqvist. Jag är homöopat och .tål inte kryddor i maten.
kummellund. Nu har herrn ingen lön och är skyldig rätt ansenligt.
westerqvist. Jag skryter inte gerna, men nog är jag skyldig några tusen riksdaler; men besinna då, min herre, att jag inte har den minsta utgift för kontributioner — —- räknar ni det för en bagatell? — Hva' sa'? . kummellund. Herrn är en galning. westerqvist. Skulle inte tro det. Det är ett mycket klokt parti jag tänker göra. — Tror ni jag skulle vara så dårhusmessig och gifta mig med en flicka som inte har medel? Mathildas möderne är ganska försvarligt, och hennes far lemnar nog efter sig en betydlig förmögenhet, så framt han inte slår sig på för obetänksamma bränvinsspekulationer. — Jag skulle verkligen som en vän råda herr stadsmajoren att icke lägga sig för mycket i bränvin.
kummellund. Tackar ödmjukast! Jaså, Mathildas möderne, sa' herrn — jo jo, men ser herrn, i den natten fingo de intet — herrns räf biter inte min gås, och jag ska säga herrn ett ord så godt som två.
Sång N:o 2.
Mel. ur Vildbrådstjufvarne.
I.
Min herre, hör på nu hvad jag har att säga: En skrifvare finer I kläderna skiner Från morgon till qväll, Så pudrad och snäll.
Källa: Project Runeberg ·
