Sida 407
första akten.
407
cn morbror som älskar henne; det är han som lofvat att Mathilda ska bli min.
kummellund. Och denna söta, förträffliga morbror — westerqvist. Heter Job Kurk.
kummellund. Ha-ha-ha, den hamnbusen! Jag kan skratta mig till döds.
westerqvist. Har ni aldrig hört omtalas, att det funnits personer, som utarmade och föraktade lemnat sitt fädernesland, men sedan återkommit, efter att på främmande jord ha förvärfvat millioner?
kummellund. Nå, än se'n då?
westerqvist. Job Kurk reste härifrån för femton år sedan till Sydamerika och öppnade en liten handel i Rio Janeiro; nu är han der den rikaste plantageegaren.
kummellund. Sagor att roa barn med, min herre. westerqvist. Förklädd till fattig sjöman, träder han öfver den rike svågerns tröskel, för att pröfva sin slägtings hjerta. Han bortvisas. Att visa en fattig anförvandt på dörren går ganska lätt för sig, men att visa en millionär på dörren kommer alltid surt efter. kummellund. Verkligen?
westerqvist. Jag har för honom omtalat allt. Han hatar er, men han älskar sin systers afbild. När hon var barn, sade den hederlige mannen, vaggade jag henne på mitt knä och tjustes af hennes himmelska leende; hvarje strimma deraf skall jag betala i guld.
kummellund (för sig). Skulle det kunna vara så? Nej, det är inte möjligt.
westerqvist. Tror ni väl, herr stadsmajor, att om jag inte varit säker på min sak, jag vågat föra ett sådant språk inför er som jag nu gjort? Tror ni det är med karbasen i hand en fattig skrifvare vågar fria till en rik mans dotter — en rik man, som på köpet är stadsmajor och riddare?
(Man hör huller utom scenen samt Job och Thomas grälande med hvarandra.)
kummellund. Hvad är det för oväsen derute? westerqvist. Hvad är det för oväsen? Jo, det är stadsmajorens drängar, som hålla på att kasta hundra tunnor guld utför trapporna.
job (klädd i sämre sjömanskläder, knuffar i dörren Thomas, så att denne faller baklänges). Ligg der och kafva i trapporna. Jag ska lära rospiggar att stryka flagg för vestindiefarare!
Källa: Project Runeberg ·
