Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 438
Originalsida 438
Originalsida 438
Originalsida 439
438–439

Sida 438

438

JCN FÖDELSEDAG PÅ GÄLDSTUGAN. 438

i Börstrapporna. Jag måste låna ena dagen för att kunna lefva den andra. Slutligen blef jag desperat och svor på att aldrig betala en enda styfver mer; jag höll mitt ord som en karl, och nu sitter jag här. — Gud välsigne mina kre-ditorerl —• Jag är nu en oberoende man och ser mig omgifven af välvilliga menniskor. Måtte vi bara få lefva här tillsammans till dödda'rl

klinger. Ja, huset n:o 74, qvarteret Ufven på Hornsgatan, är en förträfflig försörjningsanstalt för orkeslösa vandrare på lifvets bana.

kindlund. Och den bästa af alla, ty i andra fribröds-instituter måste man ju först insätta kapitaler, innan man får komma in! Men här behåller man sina kapitaler sjelf, och så länge man bara håller på dem — och det är alls ingen konst — så ge oss våra kreditorer fritt husrum, fri värme och nie skillingar banko om dagen till på köpet.

kräfter. Ja, mina herrar, här är en fristad för konster och vetenskaper. Jag skref slutsedlar för att lefva, men höll på att svälta ihjäl; nu skrifver jag följetongsartiklar för tidningarna och till och med vers. Då de andra poeterna skrifva för att betala sina kreditorer, så betala mig mina för att jag här ska få dikta i fred.

.KLiNGER. Nå, har herr stadsmäklaren fått färdig sin sång

' OO

till Friheten ännu?

kräfter. Innan jag blef mäklare, hade jag börjat på med min sång till Friheten; men de prosaiska bestyren förstörde all håg för högre och ädlare kallelser! Men, Gud vare lof, jag blef bysatt, och nu är min Frihet nästan färdig. Ni känna min politiska tro — jag är en frihetsbjelte — jag hatar träldomens bojor — jag vill vara fri som himmelens fåglar — det är menniskans högsta lycksalighet. —• Ha ni lust, go' herrar, att höra ett litet profstycke af min Frihet? alla. Ja, var god och läs upp! kräfter (upptager ett papper ur sin ficka och låser). »Frihet, du ande, som på kraftfulla vingar Sväfvar mot himlen och bryter hvart band, Stoftet med dig upp till skyarna svingar, Frihet — o frihet — (hackar) o frihet! ...» De förbannade jernstängerna! . . . Det är så skumt, att jag inte kan se.

klinger. Var så god och stig in i mitt rum; det är ljusare der — också har jag bestyrt om en liten brylå derinne.

Källa: Project Runeberg ·