Sida 454
454
EN FÖDELSEDAG PA GÄLDSTUGAN.
engel. Herr Heine?... Jo-o — nog känner jag honom alltid.
kräfter. Han är förlofvad med min brorsdotter. engel. Så är det, ja.
kräfter. Det ska ju vara en mycket bra ung man, det? engel. Utan tvifvel — en — en ganska förträfflig ung man —- också ä' vi oskiljaktiga — det vill säga, våra själar — ty han har rest till Berlin, han.
kräfter. Han kommer att ärfva en rik onkel. engel. Kommer han det? kräfter. Det vet jag bestämdt. engel. Det var så mycket bättre, det. kräfter. Men att ni inte vet det? engel. Inte just egentligen; men jag ska säga, att en ung man med hans förmögenhet inte bryr sig det minsta om att ärfva. — Jag tror snarare, att onkelns sjukdom smärtar honom ... ty i hans närvarande ställning är pengar detsamma som noll för honom.
kräfter. Det fägnar mig på det högsta att höra. (Afsides.) Gud vare lof| Jag får ju den bästa måg i verlden! (Högt.) Det är tvänne damer här som det skulle glädja mycket att få höra talas om er vän. engel. Tvänne damer?
kräfter. Som just ä' på besök hos mig och hvilkas bekantskap skulle intressera herrn. (Går till sidorummet.) Kom ut på ett ögonblick!
Tionde scenen.
DE FÖRRE. FRUN och ROSALIE. (När fruntimmerna och Engel blifva hvarandra varse, stanna de alla tre under den högsta förvåning.)
Sång N:o 6.
Mel.: Fredmans sånger, N:o 1 Bacchi Härolder.
rosalie.
Himmel!
engel.
O, himmel I
Källa: Project Runeberg ·
