Teaterstycken 1

44

POSITIV HAT ÄREN.

sparch. Sin moders lefvande afbild. propp. Nej, det är puder, det.

sparch. Jaså, hon var som hon kunde, hon •— er dotter förtjenar likväl allas kärlek.

propp. Det har jag verkligen kommit underfund med. sparch. Vet ni, herr källarmästare, jag skulle skatta mig lycklig att få bli er måg.

propp (afsides). Se der en ljus pojke till. (Högt.) Högst smickrande! För öfrigt har jag ingen brist på mågar, det kan jag försäkra er.

sparch. Jag skulle presentera henne på hofvet, presentera er sjelf på hofvet — vålnaderna af mina fäder försonas af så många förenade förtjenster.

propp. Jag är riktigt förplext af så mycken nedlåtenhet.

sparch. Min svärfar skulle bli adlad, introducerad på riddarhuset, ordnar och band glimma på ert bröst, om man också skulle taga ner sjustjernan. (Lindar sin ena arm om-kring Propps hals.)

propp. Herre, nu är mitt tålamod slut. — För hvem tar min herre mig? Släpp mig, eller ropar jag på folk; tror ni er ha en filikrom för er? Släpp mig, säger jag — släpp mig! (iSliter sig lös från Sparch och springer till Marie, som han rycker från levander, och vill aflägsna sig med henne. Kom, Marié, här ha vi dröjt alltför länge.

sparch (hejdar Propp och Marie). Marie? Är detta fruntimmer källarmästarns dotter? Då är väl denne herre hennes fästman? Jag får den äran gratulera. propp. Nej, hon kan inte ha den äran. sparch. Och likväl har jag långa stunden sett dessa båda unga personer på det förtroligaste tala och umgås med hvarandra. Är han inte hennes trolofvade, hvad är han då?

tevander (till Sparch). Min herre, jag ber er ihågkomma, att ni har ën hederlig familj för er.

sparch. En hederlig familj! En dotter, som midt på öppna Djurgården ger sin hand att kyssas åt en karl som inte är hennes fästman — en far, som med god smak står och ser på alltsammans. Mamsell, ni är ung och oförståndig; men er far en gammal man . . . hvad skulle verlden säga om den fick veta, att den rike, den aktade källarmästar Propp enkom går ut till Djurgården för att kasta sitt enda