Sida 11
ungdomens och den första själfutvecklingens viktiga år. 1576, alltså vid 28 års ålder, begaf han sig som flykting därifrån, och nu börjar ett lif af oro, irrfärder och växlande öden, öfver hvilket fattigdomen för det mesta breder sin dystra slagskugga.
3. “Filosofiens vandrande riddare“
har man kallat Giordano Bruno, därför att han hädanefter största delen af sitt lif vandrade omkring från land till land, från den ena högskolan till den andra, öfver allt väckande sinnena till lifligt intresse för filosofi och studier i allmänhet.
Först sökte han någon tid en tillflyktsort i klostret “della Minerva“ i Rom. Men det dröjde icke länge förrän förföljelsen åter nådde honom. Och nu finner man, att nya anklagelsepunkter blifvit lagda till de gamla. Man kan göra sig en föreställning om dåtidens tanketvång, när man får veta, att det ansågs för ett brott att hafva läst tvänne till helgonens antal räknade kyrkofäder, Hieronymus och Krysostomos, i en upplaga, som var försedd med noter af ett ibland århundradets största snillen, den nederländske, idealistiske vetenskapsmannen Erasmus af Rotterdam. Äfven tvifvel på treenighetsläran lades Bruno till last, och för att undvika bålet måste han också här gripa till flykten.
Nu drog han osäker, misstänkt, förföljd, omkring från ort till ort, som om han varit en brottsling, och dock var hans brott allenast det, att han tänkte klarare än andra. Lidelsefullt fästad vid sitt sköna fädernesland, såsom man finner af oräkneliga ställen i hans skrifter, ville han till en början ej lämna dess gränser. Vi finna honom än i Genova, än i Turin, i Venezia, Padua, Bergamo, Milano, städer i Nord-Italien. I allmänhet sökte han sin utkomst genom att undervisa ynglingar i vanliga skolämnen, genom offentliga föreläsningar i filosofi och i stjärnkunskap, äfvensom genom utgifvande af en och
