Sida 5
GIORDANO BRUNO, EN TANKEFRIHETENS MARTYR.
LEFNADSTECKNING.
1. Inledning. Minnesstoden i Rom.
»Han kunde icke vika, blott falla kunde han»,
säger diktaren om en i vår historia fräjdad krigshjälte. Den värklighet, som står bakom ord sådana som dessa, är ägnad att framkalla beundran i hvarje sundt människosinne. Väl är det sant, att den krigiska tapperhetens kurs i våra dagar är stadd i starkt sjunkande, allt efter som världsfredens stora tanke hinner genomtränga folkens medvetande. Men det är ej själfva tapperheten, modet i och för sig, som ringaktas; det är blott de låga ändamål, det fått tjäna. Nu äro, nu stunda tider för andarnes fäjd, nu öppnas vida fält för det moraliska modet. Och medan de krigiska troféernas glans bleknar, växer i människornas hjärtan beundran för hjältarne i slika andens strider.
Det är bilden af en sådan, nyss framdragen ur trenne seklers glömska, som här skall tecknas.
Låt oss då i tanken flytta för en stund till den härliga halfön vid Medelhafvets våg, till landet som är varmt af söderns sol och vulkaners glöd, och som gifvit lif åt så många eldiga söner, till det sköna Italien. Vi äro i det urgamla, minnesrika Rom, “den eviga staden“,
