Sida 7
stora, drömmande ögon och vemod i de sköna anletsdragen. Och från talarstolen höras glödande ord om tankens frihet, om sanningens seger.
***
Men medan festens jubel skallar omkring oss, låtom oss gå de trenne seklernas stigar till baka och leta oss till spåren efter högtidens hjälte, den förevigade tänkaren Giordano Bruno.
2. Brunos ungdom och klosterlif.
Han föddes under södra Italiens djupblå himmel, i den lilla, sedan forntiden bekanta staden Nola, ej långt från Medelhafvets strand och helt nära det vulkaniska bärget Vesuvius. Det antages hafva varit år 1548. Hans fader var soldat, vid gossens födelse blott 23 år gammal, modern var af tysk härkomst. Måhända var det delvis brödbekymmer, men hufvudsakligen utan tvifvel den unge gossens ovanliga vetgirighet och håg för stilla betraktelser, som förorsakade, att han redan vid 14 års ålder inträdde i det närbelägna dominikanerklostret i Napoli. Det var då som han erhöll namnet Giordano eller (latinskt) Jordanus — ett vanligt munknamn — i utbyte mot sitt mera världsligt lydande dopnamn Filippo.
Det var oroliga tider i Italien. Turkarne gjorde fruktansvärda infall och bortröfvade skaror af människor såsom slafvar. Det var just turkarnes maktperiod, denna tid. Hos hela kristenheten injagade de en förskräckelse, så stark, att den, om man får döma af vissa till och med i våra dagar här och där gängse folkföreställningar, synes ha gått i arf intill sena led. Södra Italien hemsöktes dessutom af kringströfvande inhemska röfvarhorder. Till råga på olyckan kommo pest, hungersnöd och jordbäfningar. Hårda voro tiderna, hårda människorna. Samtidigt mördades
