Giordano Bruno, en tankefrihetens martyr i sextonde århundradet

annan filosofisk skrift. Någon gång sökte han ro i de tillfyktsorter, som ju bort vara hans naturliga herbärgen, nämligen klostren, men misstanken för kätteri hvilade på honom trots munkkåpan, äfven där man ej kände honom på förhand, ty den glödande entusiasmen för sanningen, den outtröttliga forskningsifvern, den öfverlägsna begåfningen voro redan i och för sig farliga egenskaper.

Den katolska kyrkan befann sig vid denna tid i ett slags tillstånd af dåligt lynne, framkallat af ondt samvete. Reformationens vindar blåste nu som friskast nästan öfver allt i Europa, och reformationens styrka låg just i dess skarpa gisslande af kyrkans och dess mäns själfmotsägelser och uppenbara felsteg i lära och lefverne. Kyrkan hade därför, tvungen af dessa berättigade angrepp, börjat reformera sig själf med en nervös ifver, som söker sin like. De andliga domstolarne utvecklade en rastlös värksamhet för att ränsa bort det ogräs, som inmängt sig på kyrkans åker. Kyrkotukten upplifvades i all sin stränghet, men det gamla grundfelet att i främsta rummet rikta sig mot afvikelser i läran gjorde sig framgent gällande, och den påfliga bannstrålen och de kyrkliga straffen af olika slag drabbade en mängd oförvitliga, ja fromma män, samtidigt med att rättrogna, men sedeslösa prelater erhöllo en jämförelsevis mild bestraffning; före reformationen hade de ofta fått gå alldeles strafflösa. De andliga rättegångsnämder, som hade till uppgift att uppspåra och bestraffa kättare, i historien kända under namnet inkvisitionsdomstolar, värkade så väl öppet som i det fördolda genom hemliga utskickade, och ve den, som en gång råkat i inkvisitionens klor. Han hade att välja mellan afsvärjelse af sin tro och den grymmaste tortyr, som ofta slutade med bålets död. Till den grad hade hon glömt sitt ursprung, denna kyrka, som gått fram till seger genom sina första medlemmars hjältemodiga martyrskap, att hon nu själf spelade förföljarens rol.

Men låtom oss återvända till vår dominikanermunk! Medveten om att inkvisitionens hundra ögon spejade efter honom hvart han vandrade, beslöt han, ehuru med vemodigt sinne, att öfvergifva ett otacksamt fädernesland, och snart finna vi honom på andra sidan Alperna i den reformerta staden Genève, där han hoppades på större frisinne, emedan denna stad var hufvudorten för