Sida 9
Olika språk inom språket
urskiljer man snart, huru den fördelar sig i vissa olika lagringar eller grupper, som äro af olika betydelse för språkets lif.
Viktigast äro tydligen de ord, som äro gemensamma för hela nationen, så att de i tal pläga användas af alla (eller nästan alla} vuxna, normalt utvecklade svenskar. Huru många dessa ord för närvarande äro, kan väl icke med full bestämdhet utrönas, men så mycket är säkert, att deras antal måste antagas vara ganska litet, kanske blott några hundra, högst ett eller två tusen.
Men utom detta gemensamma ordförråd, som för språket kan anses vara hvad de ädlaste delarna, de centrala organen, äro för ett djur eller en växt, eger hvarje svensk till sitt förfogande vissa ordgrupper, hvilka en stor del af hans landsmän, ofta största delen af dem, icke begagnar och för det mesta ej ens förstår.
Några sådana grupper utgöras af ord, som hafva blott lokal spridning, d. v. s. dialekt- eller bygdemålsord, slangord och kotteriord. Dessa falla dock utanför vårt närvarande ämne, enär de till största delen icke räknas till riksspråket; i många fall är emellertid gränsen svår att uppdraga.
Andra grupper beslå af s. k. yrkes- eller fackord (”tekniska termer”). Namnen böra tagas i vidsträckt betydelse. Så godt som hvarje människa är nämligen hemmastadd i ett eller flera ”fack” eller ”yrken”. Ej blott specialisten inom en vetenskap, en förvaltningsgren, ett handtverk eller något annat slags näringsgren har sina fackord, äfven sportsmannen, spelaren, ungdomen i sina lekar, ja kanske till och med barnkammarens innevånare hafva sina särskilda uttryckssätt, som ej begagnas och delvis ej begripas af de personer, hvilka icke höra till ”facket”.
Det faller genast i ögonen, att olika ”fack” hafva mycket olika antal idkare och kännare.
Källa: Project Runeberg ·