Ett år i Sverige

Af Konung Johan III erhöll slottet det yttre skick, som det ännu hufvudsakligen bibehåller. Denne konstälskande Konung sparade hvarken omsorg eller kostnad till dess förskönande. Han lät höja våningarna och göra alla rummen, lika jemna. Fönstren skulle — som det heter i ett hans förordnande af år 1574 — »blifva fyrhörnige, så att de hafva ett architectischt maneer .» Den vackra brunns-öfverbyggnaden, om hvilken vi redan nämnt, lät han uppföra och några ännu qvarvarande portaler och ornamenter bevittna hans smak och hans konstsinne. Under kriget 1611 led slottet stor skada af Danskarna. På den korta tid, som de, efter Somes förrädiska öfverlemnande, innehade det, nedbröto de och förstörde eller förde till Danmark så mycket de kunde af dess prydnader. Gustaf Adolf sökte att åtminstone bibehålla hvad det ännu hade qvar. Äfven det följande tidehvarfvets styrelse visade en verksam omvårdnad om den gamla borgen och ansåg den såsom »en gränzefästning af stor importenz för Sveriges Crono.» Sednare Regeringar hafva icke delat dessa åsigter, hvilket äfven de nu mera till ruiner förvandlade utanverken tillräckligt bevisa. Af den gamla byggnaden sökte man dock draga vederbörlig nytta för andra ändamål. Gustaf III förvandlade den till ett bränneri. Unions-salen blef en verklig bränneridepot. Den hade likväl då redan förlorat all sin fordna glans. Drottning Margarethas thron såldes på 1730-talet