Ett år i Sverige

för några styfver. För att genomgå alla grader af förnedring har den gamla vördnadsbjudande borgen äfven en tid, för icke länge sedan, tjenat till fot — för en väderqvarn.

BRÖMSEBRO.

Pl. 36.

Genom det i Nordens fornhäfder namnkunniga Danaholms möte, som år 954 hölls mellan Danmarks, Norriges och Sveriges Konungar, bestämdes de trenne rikenas gränsor, hvarvid Blekinge förenades med Danska väldet. En rågång uppgicks och fastställdes genom sex stenmarken. De finnas uppräknade i bihanget till -den gamla Westgötha-lagen. Bland dessa nämnes för östra Smålands-gränsen Brimsesten. Man har ansett detta märke vara att finna vid Brömsebro, på en holme i Brömsebäck, nära dess utlopp i Östersjön och tätt invid gästgifvaregården Broms. Inom en låg stenring, som omger kanten af den lilla holmen (se planenen), synas der tvenne större stenar, liknande kullerstolar, ofvantill flata, att de, enligt traditionen, kunnat tjena till säten för Nordens Konungar vid sammanträden på denna riksgräns. Stenarne äro ej större än att de af en stark karl kunna lyftas: den på Svenska sidan är dock jordfast. Ehuru genom nyare forskningar tvifvel uppstått om en så hög ålder för detta stenmonument och man velat finna den gamla Brimsestenen en half mil högre upp utmed samma bäck, der en 5 alnar hög jordfast gränsesten ännu af allmogen kallas Brömsen, försvarar dock det ställe som vår teckning visar, genom flera der hållna möten och uppgjorda fredsfördrag i äldre och nyare tider sin stora ryktbarhet och torde till och med just af dessa sammanträden äfven kunna rädda den fornåldriga märkvärdighet, som traditionen tillägger det.