Sida 70
Småland
Af de möten, som der hållits, äro tvenne i synnerhet i Sveriges historia märkliga — nemligen Gustaf I:s med Danska Konungen Christian III 1541, och fredscongressen under Drottning Christinas tid 1645. En kort framställning af båda torde intressera läsaren.
De beständiga efter Unionen förnyade tvisterna med Danmark, hvilka ofta nära föranledt till öppen fejd, och det obestämda förhållande, som i allmänhet rådde mellan båda grannrikena, väckte slutligen hos Konungarne den önskan att genom ett personligt möte för framtiden söka undanrödja alla ämnen till missämja. Förslaget kom från Danska Konungen och Brömsebro bestämdes till den blifvande mötesplatsen. Tidigt på våren sammanträdde i gården Grisebäck, nära Broms, deputerade från båda rikena att bereda och förarbeta de blifvande öfverläggningsämnena. Underhandlingen fortfor hela sommaren. Då arbetet nalkades sitt slut, utsattes den 15 Sept. till Konungarnes högtidliga sammanträde. Dagen förut seglade Gustaf från Kalmar, dit han vid midsommartiden samma år hade anländt. Hans escadre bestod af 20 smärre fartyg. Mot aftonen framkom han till mötesplatsen och ankrade vid en holme midt emot utloppet af Brömsebäck. Denna holme låg inom Svenska gränsen. Der hade Amiralen Erik Flemming låtit för tillfället uppsätta en stor sal jemte flera mindre stugor af trä och klädt dem alla invändigt med rödt taft samt inredt dem på det praktfullaste för Konungen och de förnämste af hans hof. För de öfriga, som medföljt honom, voro tält uppslagna, så många som holmen kunde rymma. Dagen derpå ankom Danska Konungen, landvägen från Malmö, omgifven af en talrik lifvakt samt de förnämsta af sitt Råd. Han lät uppslå sina tält på fasta landet och Danska sidan, midt emot Konung Gustafs läger. Derefter anhöll han genom ett sändebud, att Hans Majestät täcktes icke finna sig för mycket besvärad att komma öfver till honom, då han på stället saknade tjenliga båtar att dermed sätta sig öfver till holmen. Gustaf gaf dertill sitt bifall och, sedan några förnäma Danska Herrar ankommit till Svenska lägret såsom gisslan, gjorde Konungen anstalt till landstigning. Dervid föreföll den af många ominöst uttydda händelsen att då Riksmarsken Lars Siggeson skulle från landgångsbryggan hjelpa Konungen upp ur slupen, vek bryggan undan och Marsken föll i sjön. Till all lycka drog han icke Konungen med sig och blef äfven sjelf snart räddad. Nere på stranden möttes Gustaf af Christian, som famntog och kysste honom, under det han sade: »Var välkommen, käre herr
Källa: Project Runeberg ·