Ett år i Sverige

broder och svåger!» Under ömsesidiga vänskapsbetygelser åtföljdes Konungarne till Christians tält, utanför hvilket de satte sig på framställda stolar och begynte ett samtal, som varade ungefär en timmas tid. Man känner ej innehållet af detta samtal; men det vet man, att Christian, i ett ögonblick af öppenhjertighet, upptäckte för Gustaf att han hade sig bekant, huru inom Sverige funnos ganska många missnöjda och att dessa umgingos med vidsträckta planer till Gustafs störtande. Den straxt derefter utbrytande Dackefejden bevisar, att han hade rätt. Vid samtalets slut uppstego de båda svågrarne och drucko hvarannan till, hvarpå Svenska Konungen bjöd den Danska till gäst, som dock höfligt afslogs. Deruppå följde afskedstagandet, hvarefter Gustaf begaf sig tillbaka till sitt läger, der han lät anställa ett ypperligt gästabud, så väl för sina egna, som de Danska herrarna, hvilka han frampå natten återsände, väl förplägade •

Den öfverenskommelse, som på detta möte träffades, var endast ett i allmänna ordalag uttryckt vänskapsförbund och förbindelse till ömsesidigt bistånd vid påfordran. Den hufvudsakliga frågan om Gottlands öfverlemnande uppsköts till en annan gång.

Vigtigare för Sverige blef det fredsfördrag som år 1645 slöts vid Brömsebro. Det var en frukt af Svenska vapnens segrar öfver de Danska under Torstenson till lands och Wrangel till sjös. Det gaf åt Sverige Jemtland, Herjedalen, Gottland och Ösel. I Februari månad möttes Svenska och Danska legaterna vid Broms. Bland de förra voro Rikscanzleren Axel Oxenstjerna och Riksrådet Joh. Skytte bland de sednare befunnos Riksråden Uhlefeldt och Sehestedt. Sedan underhandlingarne genom utskickade voro öppnade och man kommit öfverens om ordningen vid fredsarbetet och andra förberedande ämnen, framträdde under trumpetklang legaterna från hvar sin sida på bron, på hvars midt några tiljor, efter gammalt bruk, voro upprifne, och räckte hvarandra händerna till helsning, hvarefter Oxenstjerna, stående vid öppningen, höll ett tal, som af Uhlefeldt på andra sidan besvarades. Man granskade sedan fullmakterna och åtskiljdes, efter att med förnyade handslag hafva önskat hvarannan lycka till det förestående vigtiga arbetet. Danskarna återvände tillChristianopel och Svenskarna till Söderåkra prestgård, i Småland, 1 1/2