Sida 76
Blekinge
öfre ändan af bordet, högstolar ännu finnas eller förvaringsplatser, der dessa dynor eller bolstrar (höjene som de kallas), uppstapplas, tills de skola begagnas. De äro vanligen fyrkantiga och små, liknande hörndynor i de moderna divanerna och granna efter råd och lägenhet.
Julen, Skandinaviska folkets käraste högtid, firas här som öfverallt med festliga lekar och tillställningar — under muntra Julegillen. Man dansar på halmen. Flickorna roa sig att kasta halmstrån i taket: så många af dem som fastna i sparrarna eller takspringorna, så många brudmän komma i framtiden att pryda deras Brudstass eller Brudtåg. Juldagen efter slutad Gudstjenst, skynda Bönderna sig det fortaste de kunna att spänna för sina hästar. Den som först kommer hem till byn, får först skörda det året. Så påminna ännu flere vidskepliga bruk och sedvanor om Julens urgamla betydelse, då den var en offerfest för kommande årets gröda. Märklig är Julbordets hufvudprydnad, den så kallade Julhögen, — en Krokan, bestående för hela helgen. Den utgöres af tre till fyra väldiga bullar, lagde på hvarandra; öfverst på dem en prydlig ost, kransad rundtomkring med äpplen. Denna hög tjenar till fot för en ljusstake med armar eller för ett grenljus, som påtändes då familjen Julafton samlar sig till måltid. Den står orörd qvar till Trettondagen, då den borttages och förvaras, och först på sommaren, på första slotter-dagen blifva bullarne och osten af slotterfolket förtärda.
Vi hafva på Pl. 53 visat en Blekingsbrud och Brudgumme, som med kärliga blickar helsa hvarandra. Drägten är tagen från Jemjö socken. Vi vilja till teckningens förklaring låta ett åsynavittne beskrifva ett bröllops öfliga högtidligheter i dessa trakter och bedja läsaren jemföra hvad vi i ett föregående häfte, ordat om ett dylikt i Dalarna.
Det var en söndagsmorgon mot slutet af sommaren. Solen hade knappt höjt sina första strålar öfver den klara molnfria himmelen, då redan allt var i den lifligaste rörelse i Brudgummens, den unga Bondens, gård. Tjenstefolket sprang om hvarandra i ifrigt bestyr, Hästar framleddes, putsades och sadlades. Gårdsplanen hvimlade af menniskor. Från alla sidor kommo ryttare i sporrstreck' klädda i blåa kapprockar, som flägtade efter hästryggen. De voro bjudna gäster, Brudens och Brudgummens slägtingar, grannar eller vänner. Man samlades kring stugudörren; der brudgummen Sluteligen högtidligt utträdde, klädd i svart jacka och svarta underkläder, med piska i handen, på bröstet en stor blomsterqvast, der på orten kallad
Källa: Project Runeberg ·