Sida 4
Förord ...
kännedomen om denna kuststräckas natur och folk. Medan Sibiriens nordkust mellan floden Obs mynning och Kap Sche-lagskoi är öde och folktom, är däremot dess östligaste del, mellan sistnämnda udde och Berings sund, bebodt af ett folk, som kallas tschuktscher. Dessa brukade ofta i sina läderbåtar komma ut till fartyget, eller också gjorde vi, då Vega låg stilla, besök i deras byar.
Den 28 sept, var den sista dag under sommaren 1878, då Vega kunde röra sig ett stycke framåt. Oaktadt fartyget redan befann sig i närheten af Berings sund och således i ett haf, som hvar sommar och höst befares af amerikanska fångst- och handelsfartyg, gjorde de genom nybildad is fast hopfrusna drifismassorna äfvensom det ringa djupet närmast land hvar je framträngande omöjligt. Hade Vega endast en eller ett par dagar tidigare kommit till detta ställe, hade vi troligen redan samma höst uppnått Stilla hafvet. Nu betäcktes hafvet af is, och expeditionen måste öfvervintra i närheten af den lilla tschuktsch-byn Jin-retlen. Kusten var här mycket enformig. Bakom den vanligen af sand bestående ganska branta strandvallen utbredde sig inåt landet en jämn eller af låga sandhöjder afbruten tundra, som sträckte sig ända till de ett par nymil från kusten belägna bergen. Endast mossa, gräs, örter och det bland mossan krypande polar videt betäckte marken. Ett par grunda laguner voro af strandvallen skilda från hafvet. På själfva strandvallen såg man byarna Pitlekaj och Jin-retlen, hvilka båda två bestodo af några få nästan halfklot-formiga tschuktsch-tält. Hafvet var åt alla håll, så långt man kunde se, uppfylldt af stora, ofta 3—6 m ofvan vattenytan uppskjutande isblock. Bakom ett sådant block, som stod på grund på 9—11 meters djup, förtöjdes Vega.
Sedan man icke längre kunde göra sig något hopp om att under denna höst komma fram till Stilla hafvet, började fartyget ställas i ordning för öfvervintringen. Däcket öfver -täcktes af ett sex tum tjockt snölager, hvarpå ett taklikt tält uppspändes mellan masterna och relingen. Fyra kaminer uppställdes under däck i olika delar af fartyget. Till bränsle användes dels stenkol, dels drifved, som i stor mängd fanns på stränderna. Sålunda kunde vi alltid under däck bibehålla vanlig rumtemperatur.
Källa: Project Runeberg ·
