Sida 138
Förord ...
Det var med inemot ett tusen deporterade kolonister, af hvilka fjärdedelen utgjordes af kvinnor, som början gjordes. Hundra år därefter räkna kolonierna i Australien (Nya Zeeland icke medräknadt) i det allra närmaste 3 millioner inbyggare. Det näringsfång, man först tog ihop med, var åkerbruk; men som nästan ingen förstod sig på det, led man i början nöd och måste för att undgå hungersdöden ned-slakta de medförda husdjuren. Hundra år efteråt äger Australien 80 millioner får och nära 8 millioner stycken hornboskap och sänder årligen till moderlandet kött, ull, talg, hvete och metaller för bortåt 700 millioner kronor.
Kolonisationens historia knyter sig under den första tiden i synnerhet till förbrytare-deportationen. Den först upprättade kolonien, Nya Syd-Wales, mottog 60 tusen förbrytare. Den därnäst upprättade förbrytare-kolonien var Tasmanien eller, som ön då hette, Van Diemens land. Den sista koloni, dit transport af förbrytare regelbundet fortgick, var det 1839 upprättade Väst-Australien, som år 1849 anhöll hos regeringen att få mottaga straffångar för att därigenom påskynda koloniens utveckling. Under påtryckning från de andra kolonierna, som för sin egen del slutligen kraftigt motsatte sig, att straffångar där landsattes, måste Väst-Australien år 1868 af stå därifrån, sedan det i allt mottagit 10 tusen brottslingar.
Samtidigt med denna stora förbrytareinförsel började den fria invandringen att tilltaga. Två af de nuvarande kolonierna hafva anlagts af fria invandrare, nämligen Victoria och Syd-Australien. Koloniernas tillväxt berodde naturligtvis af näringsgrenarnas utveckling. Från början ägnade man sig uteslutande åt jordbruket, och länge gick det hela mycket långsamt framåt. Men i början af vårt århundrade framhöll Macarthur energiskt fårafvelns betydelse, och sedan man väl funnit väg öfver Blå bergen och denna banats af Macquaire, tog utvecklingen fart.
Det sätt, hvarpå landet nu tages i besittning, kan skildras sålunda: Först tränger upptäcktsresanden fram i okända trakter, i hans spår följer »the squatter», fårherden, och långsamt kommer efter honom »the selector», den fast boende jordbrukaren. Man har här jägaren, herden och jordbrukaren i rask följd — en allmänt världshistorisk utveckling i sammanträngd form.
Källa: Project Runeberg ·














































