Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

Originalsida 167
Originalsida 167
Originalsida 166
Originalsida 167
166–167

Sida 167

Förord ...

färgen, likna mera hår eller borst än något annat. Oak-tadt denna egendomliga fågel knappast är större än en orre, lägger den likväl ägg, som i storlek äro jämförliga med svanens. Kiwin börjar emellertid alltmer försvinna, och det skall säkerligen icke dröja många år, innan han får räknas till Nya Zeelands utdöda djurvärld.

De öfriga inhemska fågelarterna äro ytterst få, knappast mer än ett tiotal, och ännu klenare är det beställdt med inhemska däggdjur. Jag skulle vara böjd att tro, det intet land på vår jord är så vanlottadt i detta af seende som Nya Zeeland. Af inhemska sådana finnes numera blott ett enda kvarlefvande, nämligen en liten råttart, men äfven den är sällsynt och svår att erhålla. Den stora, öfver hela vår jord spridda bruna råttan har här liksom på andra ställen förjagat sina svagare släktingar. Med afseende på djurfattigdom är Nya Zeeland dock i ett fall att prisa fram för andra länder, nämligen däruti, att ormar helt och hållet saknas, såväl giftiga som giftlösa.

Med européerna har dock icke blott en ny fauna, utan äfven en ny flora blifvit införd, och snart skall man icke finna mycket af landets ursprungliga vegetation, en vegetation, som i likhet med Australiens djurvärld så att säga glömt sig kvar från en svunnen tid.

Nya Guinea.

Detta stora land fick sitt namn vid midten af 1500-talet af en spanior, med anledning af dess inbyggares likhet med det afrikanska Guineas infödingar. Det är näst Grönland jordens största ö. Denna väldiga landsträcka, som är något större än den skandinaviska halfön, synes ämnad att blifva af en mycket stor betydelse, ty den är rikligen vattnad och frambringar en stor mängd af värderika alster; det oaktadt har den ända till våra dagar legat nästan alldeles utanför den civiliserade människans råmärken: kusternas ref, träsken och skogarna, ja, själf va dess ofantliga storlek har skyddat den för de hvitas inträngande, och den glesa, i talrika stammar delade befolkningen, har aldrig förenats till en nation. Men ehuru ännu för européerna

Källa: Project Runeberg ·