Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

Originalsida 30
Originalsida 30
Originalsida 30
Originalsida 31
30–31

Sida 30

Förord ...

samma gång som genom floddalarnas utgräfning, hvarigenom bergens inre blottläggas, nya angreppspunkter anskaffas för vittringens och erosionens arbete.

Vi kunna 1111 lätt inse, huru olika resultatet af vittrings-och erosionsprocessen skall te sig i dessa olika områden. I de med aflopp försedda föres allt löst material så småningom till oceanen och aflagras vid flodernas mynningar såsom delta. I de afloppslösa områdena däremot kommer detta material att utfylla alla ojämnheter i marken. Därigenom blifva motsatserna i områdena med aflopp mellan berg och dal, mellan högland och lågland starkare och yt-förhållandena mera omväxlande. Alldeles motsatt är förhållandet i de afloppslösa områdena. De ursprungliga höjd-åtskillnaderna sträfva att utjämnas, och bäckenet fylles småningom. Därigenom utbildas den egendomliga karakteren af de afloppslösa områdena. Där härskar en sträfvan att utjämna alla ojämnheter, så att utbildningen blir enformig och karakterslös. I stället för den rika omväxlingen mellan berg och dal inom de med aflopp försedda områdena, träffar man i de afloppslösa endast enformiga landskapsbilder.

Lika viktig är den olikhet, som frambringas däraf, att de lösta förvittringsprodukterna, det vill säga vissa salter, hvilka, där floderna utmynna i världshafvet, föras dit, kvar-stanna i jorden i de afloppslösa områdena. Vattnet i floderna, som för vår smak i allmänhet kännes färskt, innehåller alltid salter, hvilka hafva uppkommit genom förvitt-ringsprocessen. Sådana floder, som sakna aflopp till världshafvet, lämna sin salthalt till de afloppslösa insjöar, i hvilka de utmynna. Häraf beror det, att sjöar med salt vatten äro betecknande företeelser för de afloppslösa områdena. Hvarje sjö utan aflopp måste så småningom förvandlas till en saltsjö, ty de ytterst små saltmängder, som floderna medföra, summeras och kvarstanna i sjön, medan däremot vattenmängden af dunstar i samma mån, som den tillföres. Så länge sjön är afloppslös, tilltager därför salthalten; erhåller den däremot ett aflopp, förvandlas den småningom till en sötvattensjö.

I afloppslösa områden äro floder, som icke nå fram till någon sjö, utan försvinna i sanden eller i ett träsk, vanliga företeelser. I sådant fall upptagas de salter, som finnas i

Källa: Project Runeberg ·