Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

flodvattnet af marken, och denna blir mer eller mindre mättad därmed. Man ser därför ofta i sådana trakter marken betäckt af saltutvittringar, och på de ställen, där vattensamlingar under regntiden bilda sig, finner man vid den torra årstiden mer eller mindre mäktiga saltskorpor.

Salthal tig jordmån är ogynnsam för växtligheten; detta är orsaken till den öde och enformiga karakter, som växt-lifvet i de afloppslösa områdena företer. Den växtvärld, som man här i kontinenternas inre vid stränderna af saltsjöar och saltträsk anträffar, är närmast att förlikna med den, som uppträder vid hafsstranden. Saltplantorna utmärka sig genom den egendomligt blekgröna eller rödaktiga färgen af deras stam och bladdelar samt genom sina oansenliga blommor och visa sig ovanligt oberoende af klimatiska inflytanden. Denna för saltstäpperna mycket betecknande vegetation öfvergår i sådana trakter, där redan en utlakning af salthalten i mer eller mindre grad försiggått, i en stäppvegetation, där visserligen äfven andra växter än saltplantor förekomma, men som dock utmärker sig genom frånvaron af träd och buskar. Sådana anträffas uteslutande längs vattendragen, där den omgifvande marken blifvit fullkomligt befriad från lösliga salter eller i de oaser, där antingen genom naturliga källor eller konstgjorda brunnar en bevattning med färskt vatten åstadkommits.

Inom områden med aflopp finner man landet beväxt med skogar eller annan vegetation eller taget i anspråk af odling och kultur; inom de afloppslösa äro salterna i marken ett hinder för uppkomsten af en rikare växtvärld. Gränsen mellan dessa områden med deras stora olikheter och motsatser är understundom förvånande skarp. Flerstädes skiljer dem en icke synnerligen betydande bergskedja. Man har då tillfälle att iakttaga, huruledes på den sida af bergskedjan, där vattnen af rinna åt hafvet, genom erosionens inverkan en rik omväxling i ytan utbildats, huru dalar och raviner uppdela bergskedjan, huru sluttningarna äro betäckta med skogar och slätterna med odlade fält och huru människan där uppslagit sina fasta boplatser, medan på den andra sidan endast enformiga och öde stäpplandskap möta ögat, trädvegetation saknas och endast den kringvandrande nomaden med sina hjordar frestar en kamp med en karg natur.