Sida 37
Förord ...
spelar en viktig roll, till lamans besvärjelseformler och den fanatiska schamanens vilda upptåg.
Ehuru mongolen är lättjefull, vidskeplig och rå, försonar sig dock den resande med dessa brister, då han träffar den gästvänliga, enkla och uppriktiga nomaden i den ödsliga öknen.
Karavanlif i Mongoliet.
Den berömde ryske upptäcktsresanden Prschevalskij skildrar på följande sätt en karavanfärd genom öknen.
Vår väg låg utmed Tjan-schans nordliga fot. Från Chami utgå tvenne stora vägar mot väster; den ena, på hvilken vi vandrade, går norr om Tjan-schan till Kuldscha; den andra går söder om samma bergskedja till Kaschgar.
För att nu gifva läsaren ett begrepp om karavanlifvets enformighet, så beder jag honom följa mig till vår bivuak för att där tillbringa ett dygn i vårt sällskap.
Det är natt; karavanen har uppnått en liten källa i öknen. Icke långt från hvarandra äro två tält uppslagna. Mellan dem ligger packningen uppstaplad, framför oss hvila kamelerna och fåren och icke långt därifrån hästarna. Dagens hetta är förbi, allt andas lättare, man hör hästarnas frustande, kamelernas djupa andetag samt en och annan uttröttad sofvare, som vänder sig på sitt läger.
Genom den klara, torra atmosfären tindra tallösa stjärnor, vintergatan gjuter sitt fosforescerande ljus öfver oss; då och då ilar ett stjärnskott genom rymden och försvinner spårlöst vid horisonten. Rundt omkring oss den tysta, ändlösa öknen: ej ett ljud afbryter den nattliga stillheten, ej ett lefvande väsen visar sig på den gränslösa slätten.
Men himmelen rodnar i öster. Den vakthafvande kosacken stiger upp; först af allt sätter han upp termometern; därefter gör han upp eld och kokar te. Då allt är färdigt, stiga äfven vi andra upp. I morgonkylan värma vi oss snart med det sjudande teet. Vår frukost består me st af kött och kakor från den föregående dagens mål. Kosackerna äta dsamba (rostadt korn- och hvetemjöl) till sitt te; hvar pch en vet, att han icke får något att äta förr
Källa: Project Runeberg ·
