Sida 48
Förord ...
vistas i den förtunnade luft, som människan och andra djur endast med möda kunna fördraga. Hans kropp är betäckt af tät, svart ull, som från svansen till under hakan är förlängd till långa hår, hvilka i form af en tät frans hänga ned från kroppens undre delar. Höjden öfver bogarna uppgår till högst två meter, hans styrka är utomordentlig och lukten mycket fin, synen och hörseln äro däremot mycket svaga. Lättja är ett framträdande drag i jakens karakter. Morgon och afton betar han, men för öfrigt hvilar han stående eller liggande. Han kan då under hela timmar ligga fullkomligt orörlig, och käkarnas rörelse är det enda, som tillkännagifver, att djuret lefver. Han skyr värmen, söker skugga och hvilar på klippor, som vetta mot norr, helst i själfva snön. Om en jakhjord hotas af en öfverhängande fara, såsom om en jägare nalkas och lossar ett skott, fly djuren i sluten ordning, oftast i traf, men ibland i galopp. De sänka då hufvudet, sätta svansen i vädret och vända sig icke om, förrän de kommit på behörigt afstånd, då de intaga en afvaktande ställning med de yngre individerna i midten och de gamla ytterst. Bland klippor klättrar jaken med beundransvärd vighet, och vi hafva sett honom passera ställen, där knappt ett klippfår skulle Våga sig fram. I trakter, där jaken förekommer i stort antal, är marken betäckt med hans exkrementer, som utgöra landets enda bränsle och utan hvilka resor i Tibet skulle vara omöjliga.
Vidare finna vi Tibets vackra antiloparter och två arter klippfår. Af gnagare finnas två arter piphare, murmeldjuret till 4,800 m:s höjd och talrika lepusarter. Af rofdjur må jag först nämna en ny björnart, som hufvudsakligen lefver af pipharar, vidare den tibetanska vargen och räfven. Sist må nämnas vildåsnan, som i stora hjordar betar på sluttningarna, samt husdjuren: hästen, fåret, hunden och tama jaken.
Flera sjöar såsom Tengri-nor lära vara rika på fisk och deras stränder fågelrika. Eljest är den tibetanska högplatån fattig på fåglar. Gamar, korpar och kråkor äro de vanligaste; därnäst komma sandhönan, hämplingen och lärkan.
Hvad mineralriket angår, så finns guld vid Indus’ källor och öfre Jang-tse-kjang; för öfrigt skall Sydtibet vara rikare på mineralier än Nordtibet.
Källa: Project Runeberg ·
