Sida 49
Förord ...
Af denna beskrifning inser man lätt, att det nordtibetanska höglandet icke lämpar sig för åkerbruk och följaktligen icke för bofast befolkning. Själfva träffade vi blott här och där små enstaka läger af nomader, som med sina hjordar drogo från den ena betesmarken till den andra.
Om turkmenernas land och transkaspiska järnvägen.
Den, som för trettio år sedan läste Vambéry’s spännande skildring af hans »Resa i Centralasien från Teheran, genom turkmeniska öknen vid Kaspiska hafvets östra kust, till Khiwa, Bokhara och Samarkand år 1863», drömde helt säkert icke därom, att de öde öknarna, de oändliga stäpperna och de af vilda, rofgiriga nomader bebodda oaserna i en så snar framtid skulle genomskäras af en järnväg, att turkmenerna skulle kufvas och blifva ett fredligt folk, och att städer med hoteller, kaféer, militärmusik och ekipager skulle växa upp ur ödemarkens djup.
Då ryssarna eröfrat hela Kaukasien och Turkestan ända till Samarkand, blef det nödvändigt att förena dessa besittningar, som skildes från hvarandra genom de transkaspiska ökentrakterna. Genom Skobeleffs segrar blef Transkaspien en rysk provins.
Transkaspien begränsas i väster af Kaspiska hafvet, i norr af Arals jön, i öster af Amu Dar ja och i söder af det iranska höglandets gränsberg och Afganistan. Det bildar ett utomordentligt jämnt lågland, och blott i väster finnas berg. I nordost utbreder sig den ödsligaste af alla Asiens sandöknar, Kara Kum eller den »svarta sanden», som på andra sidan Amu Dar ja öfvergår i Kisil Kum eller den »röda sanden». Största delen af detta vidsträckta område upptages af flygsandsdyner ; här och hvar består marken af lera, på andra ställen är den starkt salthaltig. Efter vårregnen uppkomma här och hvar vattensamlingar, hvilka snart af-dunsta. Är marken salthaltig, återstår då ett skimrande saltlager, som betäcker den i flak uppspruckna lerskorpan. Där salt ej finnes, betäckes marken i början af mars månad med ett täcke af härlig, doftande vegetation, som dock snart gulnar och försvinner. I slutet af maj börjar den Geografisk Läsebok. II. 4
Källa: Project Runeberg ·
