Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

Originalsida 67
Originalsida 67
Originalsida 66
Originalsida 67
66–67

Sida 67

Förord ...

köpman begär alltid för sina varor dubbelt, till och med tredubbelt, mot hvad han till slut säljer dem för.

Till betalning nyttjas antingen silfvermynt eller gediget silfver, som väges på en vågskål. Förutom det gångbara silfvermyntet användes öfver hela riket äfven mynt af mäs-singslegering ; dessa äro runda med ett fyrkantigt hål i midten och bäras trädda på en snodd. Den ena sidan af dessa mynt är alltid präglad, den andra ofta slät.

Silfvervågen består af en liten elfenbensstång, som är upphängd i en silkestråd. I den ena ändan är vågskålen fastgjord, hvaremot den andra är försedd med en skala och en liten vikt, som skjutes fram och tillbaka, tills den uppnår fullkomlig jämvikt. Hvarje kines, som går ut för att göra uppköp, har alltid sin egen våg med sig. Då kinesen af naturen är misstrogen, faller det af sig själft, att köpare och säljare ömsesidigt beskylla hvarandra för att använda falsk vikt.

I Kanton är det alldeles omöjligt att använda vagnar

— det är bärstolarnas stad. De rika och mäktiga kineserna låta bära sig genom staden i bärstolar, som äro gröna eller blå alltefter den rang, deras herre innehar.

I provinsen Kuangtung bära de eleganta kineserna hvita benkläder af silke eller lärft, hvita strumpor samt silkes-skor, hvilkas sulor äro förfärdigade af papper, lagdt i många hvarf på hvarandra, ofta af en tums tjocklek; vidare bäres en öfverklädning, som når till vristen och knäppes på vänstra sidan med fem knappar. Hufvudet är antingen obe-täckt och skyddadt mot solen af en solfjäder eller täckt af en svart silkesduk. Den arbetande klassen bär liknande kläder af bomull ; öfverklädningen räcker dock endast till knäna. För att skydda sig mot solen bära de ofantligt stora stråhattar, som till formen likna paraplyer. Kvinnornas dräkt liknar männens, men skiljer sig från dessas genom brokigare färger och rikare broderier. Flickorna bära håret flätadt i en piska, som längst upptill är omlindad med ett rödt silkesband och hänger fritt ned. De gifta kvinnorna uppsätta sitt hår på det egendomligaste sätt med en sköldpaddkam och pryda det dessutom med blommor, band och ädelstenar. I öronen bära de kedjor af silfver; kring fotknölen sitter en silfverring. Jag såg endast få förkrympta fötter i kustländerna.

Källa: Project Runeberg ·