Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 2. Asien och Australien

Kinesernas åkerbruk och boskapsskötsel.

Sedan tusentals år ha kineserna odlat sin bördiga jord, utan att dess skördar förminskats, om icke tillfälligtvis, då inbördes strider rasat. I våra dagar är jordens afkastning ännu större än under föregående tidsskeden, så att den icke blott räcker till att föda de hundratals millioner, som trängas i Midtens rike, utan äfven lämnar öfverskott till en ganska betydande utförsel.

Den kinesiske åkerbrukaren har icke som den europeiske landtmannen kemiskt undersökt sitt jordområde, sitt utsäde och sina gödningsämnen, ej heller äger han de engelska landtgårdarnas utmärkta redskap ; men en under långa tider vunnen erfarenhet har lärt honom känna åkerns egenskaper och växternas behof; han vet, att olika kulturväxter böra följa efter hvarandra i en bestämd ordning på samma mark. Han af väger med klokhet den ersättning eller de gödningsämnen, som han blandar med sin jord, och hans skickliga handlag uppväger bristfälligheten i hans redskap; han krossar och jämnar jorden med sina händer och fötter, han upprycker samvetsgrant h var je ogräs, så att hela den alstrande kraften hos jorden sparas för den odlade plantan. Bevattningen sker på tusen sätt, såsom genom pumpinrättningar af mångahanda slag, hvilka sättas i gång af människor, djur eller vinden. Men det är i synnerhet genom den direkta bevattningen för hand, som kinesen vattnar sina växter; hans täppa liknar mer en trädgård än en europeisk åker, hans sätt att gå till väga närmar sig de metoder, som den västerländske trädgårdsmästaren använder. På de bördiga slätterna, i synnerhet på Schangai’s rika jord, kunna 20 människor utan svårighet lefva på afkastningen af en enda hektar. Innan Kina började handla med främmande länder, framalstrade det allt, som var nödvändigt för dess behof; det var sig själft nog, och full jämvikt rådde i handeln mellan landets norra, mellersta och södra områden. Det ansågs nästan brottsligt att antaga, att landet kunde behöfva främlingarnas varor, och det patriotiska högmodet förband sig med de gamla vanornas inflytande för att uppmuntra styrelsen att motstå