Sida 111
III. Sardanapal
hjärtklappning vid ringaste buller. I min själ fruk- j tar jag intet i världen, allra minst döden, som re- tar min nyfikenhet och med hvilken jag vill leka så som jag lekt med lifvet. Också har jag i nö- j dens stund bestigit stridsvagnen och slagit mina fiender. Jag har gjort ringlar af deras hufvud och klädt stadsportarna med deras hudar. Men jag I har alltid haft ett tält öfver vagnen för att icke mina knektar skulle se, att jag fick uppkastningar vid åsynen af blod. Hur skall jag kunna tvinga j min förstörda kropp att underordna sig min vilja och lydigt följa mig, om jag beslutar att uppsöka en odödlig död åt Sardanapal ? Redan före din ankomst förkunnade spåmän och stjärnläsare mitt snara fall. Det skall ske, när floden bispringer de härar, hvilka i mer än två hela år belägrat Assurs stad, mitt Ninua. Men min kropp är min mest tredska undersåte. Jag unnar den en svår död, värdig Sardanapals vrede. Då konungen sagt detta, lade han sländan åt j sidan och steg upp från dynorna samt räckte sin hand till kyssning. Nu Hans Alienus : — Vi ha pröfvat hvarann, men ännu har jag förtegat en hemlighet. Ödet har med en kedja af händelser fört mig till din borg, men det var dock m
Källa: Project Runeberg ·