Sida 180
IX. Lyran.
Jorden somnade in, och i de odödligas trädgårdar sprungo kvällens molnrosor i blomma. Den sista gråbleka dyningen afspeglade redan aftonstjärnans stilla ljus, och allägsen körsång darrade öfver vattnet.
Hans Alienus steg undrande ned mellan de mörka strandklipporna, bakom hvilka sångerna ljödo och liksom drogo honom till sig med lockande makt. Stenarna voro klädda med blåaktiga musslor och med långt sjögräs, som ännu droppade efter dagens svallar. Han fann här ett väntande odäckadt långskepp med oleander lindad kring mastträt och röda silkessegel. Långs de båda relingarna stodo sjungande hvitklädda kvinnor med utslaget hår och notrullar i händerna. Förstammen bar på en
