Sida 209
Hans Alienus blir gud. Ä-äl tusen år och längre satt Hans Alienus j]if försjunken i dvala. Då han vaknade, låg det rimfrost öfver hans hår och kläder, och framför honom stod TukIat- Nirgal utan vapen och med djupa ärr i ena kinden. — Det var en svår dust vi hade sist, — sade han, — men jag höll stånd mot gastarna. Nu har jag suttit här vid din sida och väntat att du skulle vakna. Har du glömt flaskan, hvilken Sar- danapal gaf dig i uppdrag att lämna åt den, som du kallade den helige fadern. Jag har ingen lust att sitta ännu tusen år utan kvinnor och rus- drycker. Hans Alienus reste sig upp och såg, att de befunno sig i en halfmörk klyfta, som öppnade sig mot en stenig dalbotten. 205
