Sida 175
VIII. Skuggan.
I Jerusalem bodde Hans Alienus i ett torftigt härberge. En afton stod han länge vid den öppna fönsterluckan. Huru svårt var det icke att komma sig för att stänga den! Luften var ljum, staden stilla. Nedanför på den trånga och backiga gatan kom en åsnedrifvare grensle och framstupa öfver ryggen på åsnan, hvars små hofvar klingade och snafvade på de stora glatta stenarna. Han sjöng en monoton sång på österländingens vanliga sätt, med klagande, uttänjda nästoner. Då han aflägsnade sig, erinrade ljudet af hans röst om säckpipans.
På fönsterbrädet låg en präntad afhandling, och februarinattens sydländska månsken var så ljust, så skarpt, att han utan svårighet läste den fina skriften.
