Sida 45
II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
icke tillkännagaf sitt läge genom något ljussken på himmelen. Först småningom framträdde trapp- pyramiden och ringmurarna vid solens annalkande liksom uppförda af andar inne i dimman. — När skulle han, den främmande snäckskäraren, våga sig inom denna stränga fästning i virrvarret af gator och hus, hvilkas förborgade innandömen icke skulle öppnas för en okänd? På höjderna omkring honom sofvo hjordarna, och utför floden gledo i soluppgångens brand oräk- neliga runda skepp, förfärdigade af hudar och sam- manflätade vidjor samt lastade med människor, varor och gnisslande åsnor. Hans hjärta bultade af nyfikenhet och längtan inför hela denna nya värld. En förmiddag, då han biträdde Abu-Rasak vid väfstolen, tilltalade honom den gamle oförmodadt med följande ord: — Ack, jag har snart uppnått den höga ålder, då enligt mitt folks bruk en anständig man, som icke vill förlora de sinas aktning, tager sig afdaga. Men jag har i dig funnit en kunnig och god son, och därför vill jag utan att begära lösepenning skänka dig en af mina tre döttrar. Hans Alienus sänkte hufvudet och strök med handen öfver väfstolens spända trådar.
Källa: Project Runeberg ·