Sida 51
II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
han talade med henne, hade hon aldrig mycket att säga. Hennes runda ansikte var dock det mest välbildade och vackra af alla tre systrarnas och hennes rörelser hade sitt egna behag. Girgil, den mellersta, hade de hvitaste tän- derna och det mest klingande skrattet. Också skrattade hon och talade beständigt. Utanför kojan stodo två kar, i hvilka väfva- rens garner färgades röda och blå. När om aft- narna Hans Alienus och döttrarna drogo garn- härfvorna ur färgvattnet samt vredo dem och upp- hängde dem till torkning, var hon alltid den muntra- ste och den som hela tiden sjöng eller gycklade. Garnet måste alltid torkas om natten för att icke blekas af solen, och ibland sysselsatte det dem ännu länge sedan det blifvit mörkt. Hon och han lyfte alltid samma härfva ur karet, och när de så slutligen gingo till dammen för att tvätta färgen af händerna, hviskade de gärna om sin längtan att få se den gamle gå ur tiden. Ahirab, den yngsta, var spenslig och allvarlig, med skarpt blåbleka drag. Hon skrattade aldrig annat än när något skedde, som vållade andra förtret, men då skrattade hon kallt och gällt med grymma, brännande ögon. Något vildt och skräm- mande låg i hela hennes väsen, och då hon i sol- 51 -«
Källa: Project Runeberg ·