Sida 55
II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara
dryck smakats, bief Abu-Rasak upprymd och me- delsam och berättade jaktäfventyr från sin ung- dom samt skildrade en stor eldsvåda, som för länge sedan ödelagt en tredjedel af staden. Så snart måltiden var slut, inburo kvinnorna på sin rygg ett tillräckligt antal soltorkade tegel- stenar och lämnade kojan. De lade sig i ring utan- för tröskeln med sina ansikten mot jorden, och ensam dröjande inne i det hus han själf rest, började Abu-Rasak mura igen dörröppningen. Han lade omsorgsfullt sten på sten och tätade fogarna med våt lera. När till sist enda sten liten öppning återstod att fylla, hördes han i mörkret trefva sig fram till väggskåpet, Efter några ögonblick åter- vände han och räckte en blå påse genom hålet. — Jag har en stor synd på mitt samvete, — sade han. —- Jag har varit en gnidare i alla mina dagar. I detta på träd och trädfrukter fattiga land har min palmgård varit inbringande, och denna påse är full af mynt. De tillhöra nu den främ- mande snäckskäraren. I någon tid blir trakten här omkring mitt hus oren i följd af min död, men tagen åsnan och begifven er in till staden. Abu-Rasak försvann åter ett ögonblick och framträdde därefter till öppningen med en liten läderpung, som han gaf Hans Alienus. UMEÅ LÄROVERKS BIBLIOTEK 65
Källa: Project Runeberg ·